Viltspårspremiär för året

Så fick jag mig en sådan där spark i baken att sätta fart med viltspårandet igen, i första hand för att det är så otroligt bra hjärngympa för dem. Eftersom jag har hundarna med till jobbet så la jag två spår på lunchen. Ett till Hebbe och ett till Grim.

Hebbes spår började vid vägkanten och gick längs vägen ca 100 meter. Därefter över vägen, under ett häststaket och ut på gräsmatta. Ner och över dike i skogen, över diket igen och sedan ut på nyslagen gräsvall. Över asfaltsvägen, ner i diket och sedan ut på vall igen för att slutligen gå över asfaltsvägen och direkt ner i diket. Ca 800 meter, helt utan blod. Det fick ligga ca 5 timmar innan Hebbe och jag tog oss an spåret efter jobbet.


Jag ska ärligt berätta att jag troligtvis förivrade mig en aning. Det blev ett onödigt svårt spår för att vara det första viltspåret sedan september förra året. Förutsättningarna var också usla. För varmt. För blåsigt. För mycket öppna ytor. Han hittade klöven med lite vägledning och koncentrationshöjande uppmuntran.

Grim fick en helt annan typ av spår. Jag har kämpat länge med att försöka få ner tempot när han spårar. Han har bara ett tempo, och det är full fart. Han spårar noga, men det går fort. Nu la jag ett spår, även detta med enbart klöv och utan blod, på i princip enbart hårt underlag (asfalt) i hopp om att han skulle behöva lugna ner tempot för att lösa uppgiften.

Han hittade spårstarten utan hjälp, och tog spåret rätt. Gick faktiskt i rimligt tempo (för att vara honom!). Efter ca 20 meter gick spåret upp på gräsmattan, det blev för mig en liten lättare kontroll att han höll sig hyffsat i spårkärnan. Sedan en 90 graders sväng till höger och ut på parkeringen bakom bilarna. Även här ställde vinden till det en del, jag förstår om det blir knepigt på hårda spår när vinden är hård. Men han hittade också sin klöv till slut och var helt slut efteråt.

Med huvudet under armen tog jag tre steg bakåt när jag kom hem och la spår med både blod och klöv. De fick ligga över natten och i morse gick jag dem. Stor skillnad på både koncentration och närheten till spårkärnan.

Grim spårade i ett riktigt okej tempo för att vara honom, men då fuskade jag med att lägga spårlinan mellan frambenen och sedan ett varv runt midjan och sedan ut mellan bakbenen. Inte så snyggt, men det fick honom att stoppa upp tempot och inte dra i linan.


Nu ska jag efter lite råd från Emelie (EM Dog&Hunting) göra mycket mer korta och hårda ID-spår för att få ner nosen och noggrannheten. Sedan ska jag nog försöka mig på öppenklass-prov med Hebbe.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar