Så kom äntligen mitt förordnande

När jag till slut, efter år i skogen som obeväpnad hundförare eller bara ”svans, tog jägarexamen gjorde jag det på egen hand, dvs jag gick ingen kurs. Tragglade med böcker och frågor på webben, skjuttränade med min man. Som många andra som ska avlägga sina prov inför jägarexamen så var jag så gräsligt nervös, men det bemötande jag fick av provledarna på banan och deras ärliga glädje när jag lyckades är sådana härliga minnen jag tagit med mig.

För drygt ett år sedan blev jag tillfrågas av en av provledarna på skjutbanan om jag var intresserad av att bli provledare själv. Mitt svar kom snabbt – naturligtvis! En hel del praktiska aspirant-timmar och en kurs i Jägareförbundets regi senare är jag nu godkänd att examinera elever för jägarexamen. Vilket förtroende! Nu hoppas jag att de elever som avlägger sina prov för mig känner att jag är lika engagerad och delar deras glädje, att de känner förtroende för mig och att jag på något sätt kanske kan hjälpa dem genom den värsta nervositeten. Det är verkligen så häftigt att få möta nya jägare och höra om deras förväntningar.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar