Premiärsläpp för mig med Grim i år

I lördags var jag inbjuden som hundförare för ett större jaktlag i krokarna. En stor, fin mark med gott om vilt. Vi har varit där tidigare, och naturligtvis blir jag smickrad och glad över att bli tillfrågad att komma dit igen med mina hundar.

I norra delen av första såten finns en tät ungskog där man vet att det finns vildsvin, så jag väljer att släppa Grim här. Inom några minuter har han upptag i tätningen och han skäller dovt, det rör sig långsamt runt i små cirklar innan det går 50 meter in på grannmarken. Grim släpper efter 10 minuter, kommer förbi mig en sväng och springer in i tätningen igen och proceduren upprepas. Och går in på grannmarken.

 

Där står han och skäller några minuter när han helt plötsligt skriker till, blir tyst och kommer till mig pigg, glad och med viftande svans. Grim är inte den sociala och keliga typen i skogen, utan han sticker direkt iväg utan att jag hinner kontrollera honom. Han väljer att gå utanför tätningen och går söderut. Ca 2-300 meter från mig får han upptag och det blir drevskall. Kikar på pejlen och det fortsätter gå söderut innan det viker av väster och ut ur såten. Han släpper efter 1,5 km när det buktat runt en stund.

Straxt innan upptag sköt en passkytt en kronkalv, troligtvis är det hinden som gått i sällskap som han fick upptag på. ”Visst fick vi skjuta kron för honom?” hör jag på radion. ”Absolut, vildsvin, älg och kronhjort går bra” svarar jag. På vägen tillbaks passerar Grim kalven och ställer sig där och skäller en stund, jag lyckas vissla in honom och kopplar upp honom när han kommer till mig. Dum belöning jag vet, men jag känner att vi behöver komma lite mer till mitten av såten som ännu är helt orörd av de två hundarna som är släppta.

 

Det har regnat en hel del senaste dagarna och det är riktigt blött ute, och alla krondiken på den här marken är minst 1,5 meter breda med vatten. Det tar både energi och tålamod att försöka hitta smalare passager eller omvägar. Jag är å andra sidan inte den som deppar över sånt, när man går med hund så är det ju lite det som är tjusningen på något sätt. Nåväl, Grim och jag traskar vidare i koppel ca 5 minuter innan han börjar bli alltför jävlig i kopplet. Jag blir lite orolig att han ska dra omkull mig så jag väljer att släppa iväg honom i det höga gräset med färska legor. Han hinner knappt ut halsbandet innan han börjar drevskalla. Upptag igen alltså.


Även denna gång går det relativt rakt så jag anar att det är kronhjort igen, och straxt därpå hör jag en passkytt som rapporterar att han sett en kronhjort med Grim efter passerat ut ur såten. Grim släpper efter ca 2 km ungefär på samma ställe som sist, i den såten vi har tänkt jaga i efteråt. Grim får lite problem med återgången. Jag vet inte om han är trött eller om han bara är slarvig, jag väljer att försöka genskjuta honom på tillbakavägen och lyckas tack och lov tajma det perfekt. Det är dags att bryta denna såt så jag kopplar upp honom och går med honom tillbaks till bilen. Han verkar fräsch, ingen hälta, inga synliga sår och ingen ömhet på kroppen när jag kontrollerar honom. Det grämer mig en aning att jag inte hade möjlighet att gå in och avsluta för honom på vildsvinen, jag blir lite orolig för att det blev ett dåligt sista intryck av grisarna. Hoppas det inte sätter några spår.

Andra och tredje såten går jag med Hebbe. Han går som tåget i vanlig ordning. I första såten får han två fina drev, i det första skjuter man på ett rådjur för honom. Jag bedömde det som en bom efter platsundersökning och spårning, vilket bekräftades av ett rutinerat eftersöksekipage som kontrollerade när vi bröt såten. I den tredje såten var Hebbe rejält trött, vilket är förståeligt när han hade med sig två såtar och tre mil i benen från fredagen och ca 1,5 mil från dagens första såt. Hebbe är ovanligt trång i sitt sök men lyckas ändå få vittring på vilt och få två fina drev i sista såten. Det buktar fint och han skäller högt och tydligt, tyvärr är han efter en ensam råget så den får naturligtvis passera eftersom ingen vet om hon ställt av en eller flera killingar någonstans.

Ännu en härlig jaktdag avslutad. Ännu en fin erfarenhet för mig att göra skottplatsunderökning, spåra och våga lita på hunden vid eftersök. Skönt att få släppa Grim igen och se att han fungerar så pass bra, han är ju trots allt ung och vi har inte jagat så mycket tillsammans han och jag.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar