Plötsligt händer det!

När Hebbe var valp fick han oturligt nog lite dålig närkontakt med en älgko med kalv. Detta resulterade i att han aldrig någonsin visat intresse för älg. Tills igår, drygt fem år senare.

Nejdå, jag vet att detta inte är en älg utan en mycket fin och kraftig råbock som fälldes för Hebbe igår!

Var iväg och jagade på en av våra egna jaktmarker igår. En klassisk fåmansjakt med tre passkyttar och mig som hundförare. Släpper Hebbe och han sätter iväg med stor iver och engagemang. Detta är normalt sett en rätt viltrik mark, så jag är förvånad över att det inte finns några spår. Men efter kanske fem tio minuter så ser jag på pejlen att han drar iväg och efter en liten stund kommer skallet! Härligt, då hittade han något i alla fall. Det drar iväg och buktar fint, jag rapporterar försiktigt över radion till passkyttarna. PANG! En råbock skjuten. Jag ser på pejlen att Hebbe verkar gå i närheten av passkytten, för att sedan vika av och ta bakspår tillbaks till mig. Han är för rolig, för honom är förföljandet det roliga. När djuret väl ligger så tappar han intresset för det.

Jag sätter mig på knä i snön och sträcker ut armarna och möter honom med massor av beröm och pussar. Sedan sticker han iväg igen. Söker av området på vänstra sidan han ännu inte hunnit med, jag går lite zick-zack i grantätningen i hopp om att kanske trampa upp en gris. Hebbe springer över grusvägen på högra sidan såten. Skäller till en gång, men inget mer. Jag möter honom ute på grusvägen när jag är på väg in i skogen på andra sidan, han galopperar vidare och ca 150 meter in så börjar han skälla igen. Grovt skall. Det här är inget rådjur. Ingen dovhjort. Knappast någon kron heller. Vildsvin? Ja, kanske. Jag tar ner bössan från ryggen och stannar upp. Ett steg. Hebbe låter förbannad. Jag tar ett steg till. Så knakar det till – En älg! Två älgar! Fasen – bästa skjutläget men kvoten är fylld. Hebbe följer efter dem älgarna. Skällandes.

Jag ropar på radion, min man undrar om jag verkligen sett rätt. Är Hebbe efter älg? Älgarna rakt ut mot passet där min man sitter, och där ute på åkern kommer de på rad. Älgtjur, älgko och älgkalv – och sist Hebbe. Han håller säkerligen i 15 minuter innan han släpper och går i bakspår tillbaks till mig. Vi bestämmer oss för att avsluta såten där, men nöjd och glad över det rådjur som blev. Tänk att Hebbe jagat älg!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar