Inte lätt att hitta rätt när man är på fel plats

På väg hem igår från jobbet ser jag en dovhind ligga i diket. Jag vänder bilen, kör tillbaks och parkerar vid en liten bommad grusväg. När jag kommer fram till känner jag på henne, hon är alldeles kall och det finns inget liv kvar i henne.

Jag ringer Polisen för att informera, medan jag väntar i telefonkön möter jag en man som jag tror bor på en av gårdarna mitt emot. Han berättar att man ”letat efter den där” med flera hundar i morse men inte fick fatt i den. Märkligt tänker jag, det ligger ju delar efter en framlykta i diket alldeles intill.

Innan jag går tillbaks till bilen formulerar jag en exakt angivelse var djuret ligger, trots att jag kan vägen som min bakficka. När jag är halvvägs hemma svarar Polisens ledningscentral äntligen och jag berättar vad det är för djur och var det ligger någonstans, jag lämnar mitt telefonnummer ifall eftersöksjägaren behöver kontakta mig. Det gör han också, straxt därpå ringer eftersöksjägaren och bekräftar att han hittat hinden.

Det visar sig sedan att den eftersöksjägare som varit ute på morgonen och inte hittat djuret hade fått uppgift om en plats någon kilometer bort. Det förklarar varför de inte hittat ”rådjuret”. Märkligt ändå att ingen på hela dagen ringt och berättat om hjorten som ligger i diket väl synligt från vägen tycker jag.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar