Grishunden Hebbe

Jakt med Hebbe förra söndagen! Tredje gången jag får förtroendet att komma till denna mark med mina hundar.

I första såten släpper jag Hebbe. Det tar en liten stund innan alla är på plats, medan Hebbe och jag står och väntar ser jag att han börjar vädra med nosen. När det så äntligen är dags att släppa så galopperar han målmedvetet iväg, och får upptag direkt. Efter en kort stund går drevet förbi en passkytt som fäller ett rådjur. Inom fem minuter har alltså Hebbe fått upptag, drivit rådjuret, gått fram och kikat på djuret och sedan kommit tillbaks till mig. Vilken början!

Det jobbar andra hundar i närheten, det är vildsvin sägs det. Hebbe får upptag i ungskogen bland grantätningarna som snurrar runt. Även om jag ofta är säker på att han aldrig tar andras drev så vet man ju aldrig helt säkert om han jagar med en annan hund eller om han hittat något själv. Men så går det loss och Hebbe går ensam iväg och följer efter ett okänt djur. Han släpper redan efter ca 15-20 minuter, och kommer tillbaks till mig.

Jag är kvar inne i samma grantätning och väntar in Hebbe. Det har varit lite hundjobb runtomkring så jag valde att ställa mig på en lämplig plats där jag i bästa fall kommer åt att skjuta om det skulle passera något. Hebbe kommer tillbaks till mig men söker sedan ut noggrant under varje gran och buske. Efter ett par minuter får han upptag och ställer sig och skäller.

Ståndskall? Hebbe? Jag försöker så gott det går att smyga in på det där, men snön är inte speciellt smygvänlig. Ca 10 meter därifrån, när jag till slut ser Hebbe, springer tre vildsvin ut åt varsitt håll och Hebbe följer efter en av dem. Så fortsätter han skälla. Det står still ett tag, jag försöker smyga an, det går loss och så stannar det upp 20-30 meter bort, det går loss och flyttar sig igen. Hebbe kämpar på trots ett par rejäla utfall på honom. Han håller bra avstånd men full fokus.



Jag ber en annan hundförare om hjälp. Det finns ingen möjlighet att komma åt det där själv. Efter 40 minuter går det dock tyvärr loss och en stor galt, 120 kg plus, försvinner ut ur planeringen. Hebbe väljer att stanna med oss. En passkytt lite längre bort får grisen i pass och skjuter, tyvärr går grisen vidare men träffad. En annan hund, som precis var tillbaks efter ett kanonbra jobb på vildsvin som fälldes, följer efter vildsvinet men släpper efter drygt en timme.

Efter lunch går Grim och jag, tillsammans med en annan hundförare, på för att spåra den påskjutna grisen. Grim hittar till slut spåret och låser sig vid det, vi ser blod som bekräftar att han är på rätt djur. Vi beslutar oss för att släppa till slut, även om vi inte har kontakt. Vi släpper Grim.

Efter en liten stund börjar han skälla – det står still. Vi går långsamt in på ståndskallet, men Grim slutar skälla efter ca 15 minuter när vi endast är 200 meter därifrån. Han hittar vildsvinet igen och det går iväg. Han följer efter i ca 20 minuter innan han bryter och kommer tillbaks.

Ja, vad säger man? Jag är så besviken över att Grim inte lyckades lösa eftersöket, men samtidigt har jag (väl) viss förståelse för att han med erfarenheten från denna jaktsäsong – där inget är skjutet för honom och där han fått otroligt mycket fula utfall på sig och blivit påsprungen – faktiskt inte höll i längre. Det är uppenbarligen en stor gris, och så pass fräsch att den troligtvis varit rätt elak på Grim. Ett rutinerat eftersöksekipage gick på det där efter oss. Skönt att ni finns, ni som är proffs på sånt där!!!

Summa summarum. Egentligen en riktigt bra jaktdag. Skjutet rådjur för Hebbe, sedan har han som inte jagar vildsvin jobbat länge och bra med en stor galt. Grim har id-spårat ett skadat vildsvin och följt rätt vilt i spåret och sedan i två omgångar jobbat med den självständigt. Även om jag önskat att han hållit i länge, så är jag nöjd ändå med hans insats.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar