Grim fick lite ont i magen

Vi har en del av tomten inhägnad så att hundarna kan gå lösa. Straxt efter klockan halv nio släppte jag in Grim efter att han varit ute en stund. Han flyger in som en raket (som alltid) och hoppar upp i soffan, men lägger sig på mage och skakar och flåsar. Släpper ut honom igen, han springer runt på tomten tillsammans med Hebbe. Stannar sedan och gräver fram lite gräs under snön och söker av marken för att komma åt mer gräs. Släpper in hundarna som vill in, nu är han ändå lite lugnare. Skönt.

Lägger barnen och gör kväll själv, hundarna sover på varsin soffa. Vid tiotiden hör jag tassar mot golvet. Jag går dit och möter Grim som kräkts på nya mattan under soffbordet. Där ligger några grässtrån, en liten sten och EN GLASBIT! Nu går hjärnan på högvarv. Varken jag eller grannarna har sparris hemma, ICA är stängt. Släpper ut Grim och går tillsammans ut och försöker gräva fram så mycket gräs jag hittar. Han äter lite grand, sedan gå vi in och han lägger sig lugnt på soffan. Jag kikar honom ner i halsen, försöker känna. Ser eller känner inget som inte ska vara där, inget blod i saliven. Jag pustar försiktigt ut och går och lägger mig.

På morgonen är han som vanligt. Pigg och glad. Jag tar med hundarna till jobbet, men stannar och köper lite sparris ändå för att lura i honom. Grim är ju hunden som är känd för att inte äta, och att försöka lura i en sådan hund något så äckligt som sparris är ju lönlöst. Inte ens med leverpastej och salami. Ja, ja. Han verkar ändå rätt okej så jag bestämmer mig för att fortsätta vara lugn och ha lite extra koll på honom under dagen.

Men på lunchpromenaden börjar han flåsa rätt snabbt trots att han inte ens drar i kopplet (vilket i sig är ett tecken på att något inte är som det ska), han får lite vitt skum under näsvingarna. Nu känns det inte lika roligt längre. Eftersom Grim första året visade tecken på jaktödem kommer tankarna på hans hjärta. Jag ringer veterinären och får tid till eftermiddagen. Väl på plats så har han inga symptom kvar, naturligtvis. Han har fullt sjå att ha koll på andra hundar som kommer och går.

Men snälla veterinären och djursjukvårdaren undersöker honom ordentligt. Lyssnar på hjärta och lungor, allt låter som det ska. Ingenting som sitter fast i halsen. Grim, som kan vara lite vass när han mår dåligt, lät veterinären både klämma och känna utan större protester. Lite öm över magen vilket eventuellt kan tyda på någon form av gastrit, och symptomen stämmer också väl överens.

Hos Vettris i Bålsta, jag är så trygg med deras kompetens och bemötande!

Frågan är ju bara varför, vad som orsakat detta. Var det glasbiten? Eller hade han ätit upp en massa döda bin från bikuporna vi städat efter vintern? För dagen efter var han helt som vanligt igen, och är det fortfarande. Knepiga djur, det där!

 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar