Fram och tillbaka, runt och tillbaks igen

Lillprinsen och jag blev inbjudna som hundekipage på jakt för någon vecka sedan på en mark jag gått en hel del tidigare med Hebbe. Älg, kron och gris stod på schemat, utöver dov och rådjur.

Grim söker ut bra och han gör det noga men det känns tomt i skogen på vår kant. Vi beger oss mot sista tätningen, en långsmal granplantering. Det är rejält tätt och hög markvegetation. En passkytt meddelar att han ser ett par dovhjortar gå in i planteringen som sedan ställer sig retfullt en liten bit in. Grim är redan där inne och rotar runt, och börjar sedan att skalla framför passkytten. Jag förbannar mig själv att jag på samlingen på morgonen sagt att Grim inte jagar rådjur och dov.

Grim skallar allt mer intensivt, men det står still. Jag inser snabbt att det inte är doven han skäller på, utan vildsvin. Sedan börjar en oändligt larvig katt och råtta-lek när jag inser att det är gris han skäller på, en 50-60 kg variant. Det är så tätt och mycket sly och annan markvegetation att det inte bara är svårt att ta sig fram, jag lyckas bara se grisen snabbt vid ett tillfälle och då hade jag inte koll på var Grim var någonstans.

Efter nästan en och en halv timme har passkyttar och jaktledare haft tålamod och väntat på att bryta, men till slut bestämmer vi oss för att ge upp. Synd att inte kunna få belöna Grim för ett ihärdigt och bra jobb, men så är det ibland. Även om jag i efterhand försökt att analysera situationen om och om igen, så kunde jag med de förutsättningarna inte gjort på så mycket annat sätt. Jag kan också glädja mig också att Grim inte brytt sig om dovhjortarna som måste ha stått framför nosen, utan att han helt fokuserat på att hitta vildsvin.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar