Första viltspåret för säsongen

Nu tog jag mig äntligen i kragen för att lägga viltspår till hundarna. Hebbe är riktigt duktig på viltspår och har godkänt anlagsprov (jag minns att domaren frågade om han var till salu! när han lämnade ett protokoll utan anmärkningar vid samlingen efteråt!). Grim har vi spårat otroligt lite med, mycket mindre än vi har haft för avsikt. Men nu får det bli ändring på det, nu när det börjar bli ljusare ute också så finns inga ursäkter kvar!

1603256-lewaiskogen

Tänkte först berätta lite om hur jag tänker när jag lägger spår. Pedagogiskt kommer jag ösa på med bilder för att förtydliga!

Planera spåret ordentligt innan du går ut! Först och främst för att planera vägen så du inte behöver korsa det på tillbakavägen, men också för att du ska få med de svårigheter du planerat.

16032512-lewaiskogen

Jag använder blod jag köper på ICA. Sedan fyller jag det i en gammal saftflaska med skruvkork för att enkelt kunna justera hur mycket blod jag vill att det ska komma. Jag är väldigt sparsam med blod i spåren. Den här flaskan fryser jag in mellan gångerna!

16032515-lewaiskogen

Se till att skånken tinat ordentligt innan du lägger spåret, och fäst snöret ordentligt så du slipper stanna och knyta om efter vägen.

16032514-lewaiskogen

För att ha händerna fria brukar jag knyta fast skånken i stöveln eller i byxlinningen på höger sida eftersom jag alltid har flaskan med blod i höger hand.

16032513-lewaiskogen

Jag följer gärna upptrampade stigar några meter för att sedan vika av.

16032512-lewaiskogen

Givetvis improviserar jag en del också när jag lägger spår, som här där jag valde att lägga ett bloduppehåll över det relativt nybökade området.

1603259-lewaiskogen (2)

Då och då ser jag till att bloddropparna blir synliga. Om hunden kommer bort sig blir det lättare för mig att sätta hunden lite mer exakt på spåret då.

16032511-lewaiskogen

Vissa föredrar att lägga spår med pejlen, andra (som jag) använder snitslar. Jag gjorde egna idag med en sönderklippt plastpåse och klädnypor. Tre snitslar för bloduppehåll, två snitslar för vinkel, och en snitsel för ”hitåt!”.

16032510-lewaiskogen

Sådär! Hur gick det då med spåren idag (som legat ca 4 h).

Grim studsade runt i vanlig ordning. Tog spårstarten perfekt och hade nosen i backen första tio metrarna innan han hoppade runt som en studsboll med nosen uppe, nosen nere, cirklade runt och drog som besatt i spårlinan – för att sedan sansa sig igen (och givetvis få massor av beröm) och spåra lite långsammare med nosen i backen. Han klarade spåret som var ca 400 meter långt med tre vinklar utan hjälp. När vi väl kom fram till spårslutet viftade han på svansen och hoppade runt lite grand, nosade på skånken och ville sedan iväg igen. ”Så tokigt att grisen tappat sitt ben – vi måste hitta resten”, typ..

Hebbe fick ett betydligt längre och svårare spår. Tror att spåret blev ca 800 meter med 4 vinklar, bloduppehåll, ut på ett fält och passage över väg. Jag brukar alltid låta hundarna hitta spårstarten själv och byta till spårlina väl framme. En rutin jag håller fast vid och Hebbe är van vid.

1603251-lewaiskogen
Sedan gick det lugnt och metodiskt framåt och han tog starten helt perfekt. Jag hade klurat till det lite med att dra spåret längs en viltstig en bit för att sedan vika av, men det var tydligt att det var mitt spår han följde. Efter ca 50 meter vek spåret av till vänster för att gå ut på ett fält. Även här följde han spåret utan tvekan, vinden flyttade honom dock några meter i sidled.

1603259-lewaiskogen

Efter fältet gick spåret sedan över en grusväg, som är välanvänd av många som går med sina hundar, och det var här vi stötte på dagens enda problem och stora störning – en katt, exakt i spåret. Helhavre och groddar – tur jag hann se den innan och ta ett järngrepp kring linan, Hebbe tog sats och drog efter katten som en avlöning tills linan tog stopp. Jag valde att sätta honom en stund innan vi fortsatte spåret.

1603257-lewaiskogen

Efter en liten stund satte jag honom på spåret igen och tog bloduppehållet perfekt, för att sedan ta sista vinkeln innan spårslutet. Han är duktig Hebbe. Det är en fröjd att spåra med honom! Dessutom apporterar han ju gärna, så han får bära skånken tillbaks hem!

1603255-lewaiskogen

 

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Linda Laursen skriver:

    Vad roligt at læse din beretning.
    Jag har just været på en spor-kurs i Sverige med 27 andre sporinteresserede danskere.
    Mens vi var der (Backamo, Uddevalla) var jeg også på et anlægspröv + et öppen klass prov med min labrador, Casey. 1:a præmie 🙂
    Det er interessant for os danske at gå spor i Sverige, eftersom vi ikke har klipper. Bloduppehold har vi heller ikke i DK.
    Fina billeder!

    • Ewa skriver:

      Tack för din kommentar, Linda!
      Och grattis till fint resultat på anlagsprovet och öppenklass-provet! Riktigt roligt! Lägger du mycket viltspår själv?
      Alla mina hundar har alla spårat betydligt bättre utan blod, jag vet inte riktigt varför – jag upplever att bloduppehållen gör dem mer spårnoga och långsamma i spåret.
      Lycka till med fortsatt spårande!

Lämna ett svar