En märklig jaktdag

Visst är det väl konstigt att jag som orienterat, som springer och promenerar ”skogvilt” med hundarna, som åkt häst i skogen, och senare åren också jagat och gått som hundförare aldrig någonsin träffat på ett avlidet djur i skogen som inte dött på grund av jakt. En och annan sork eller skogsmus har jag ju sett såklart, eller en fågel för all del. Det är rätt märkligt när man tänker efter, eftersom djur faktiskt dör i skogen av helt naturliga skäl såsom ålderdom, sjukdom eller av skador uppkomna i bråk dem emellan.

I höstas när jag var på jakt så fick jag, som så ofta när jag går som hundförare, ett infall att ”gå hundra meter till innan jag viker av till vänster upp över kullen”. Jag hade just mött den andra hundföraren som kom ungefär från samma ställe, så varför jag nu skulle gå där han redan gått är ju lite märkligt.

Hebbe har just kommit tillbaks efter ett längre drev och är lite trött, jag sätter mig på huk och kramas lite med honom innan jag går vidare. Han travar några meter bredvid mig innan han lyfter lite på blicken och ändrar kroppsspråket en aning samtidigt som jag ser att ”det ligger något där framme”. Jag visslar in och kopplar upp honom och går fram.

Där ligger en älg, död. Den har till viss del blivit äten på i ansiktet, men är i övrigt helt intakt. Inga skotthål. Inget blod. Inga synliga benfrakturer. När jaktledaren kommer, efter att jag ringt och frågat vad jag ska göra, öppnar vi upp älgen och kan inte heller där se något som skulle kunna skvallra om varför älgen dött. Vi märker upp platsen, och återgår till jakten, jaktledaren tar över ansvaret för eventuellt vidare hantering av älgen.

På SVAs hemsida kan du läsa lite om vad du kan göra om du liksom jag skulle snubbla över ett dött vilt. http://www.sva.se/djurhalsa/vilda-djur/rapportera-in-doda-vilda-djur

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar