En helt fantastisk jaktdag!

I lördags var jag och Grim iväg på jakt, inbjuden för andra gången denna säsong till detta jaktlag. Förra gången släppte jag Hebbe (det var den där gången när han skällde på vildsvin i tätningen), denna gång var det en ren vildsvinsjakt så då fick Grim följa med istället. Jag är fortfarande lite osäker på honom vilket verkligen är oförtjänt, för han jagar – och han jagar bra.

Vi jagar av marken som är långsmal som en enda stor såt. Solen håller oss sällskap och värmer fint. Men för mig som går i skogen så är det inte så mycket av solen jag ser än de solstrålar som emellanåt hittar glipor bland grenar. Vi är två hundförare idag och tre hundar. Grim, Wachtel/jämte, och den andra hundföraren som har en korsning Wachtel/gråhund och en renrasig gråhund. Vi Släpper hundarna i södra delen och går norrut. Grim ger sig ut på sökrunda några hundra meter ut och kommer tillbaks och kollar att jag är med. Mycket spår av älg, men inga färska spår av något vilt just där jag går. Men Grim får upp något spår längre fram och springer iväg. Det går norrut, rakt. Och så tappar jag honom på pejlen. Jag går vidare, utan hund. Turligt nog har den andra hundförarens hundar fått gris på benen det skjuts väldigt snabbt två vildsvin.


Jag försöker söka runt i tätningarna utan hund och störa om det ligger något och trycker någonstans. Men istället för att trampa loss något där jag går ser jag tre älgar springa över ett kalhygge lite längre fram, och snart därefter fyra rådjur. Efter kanske 30 minuter kommer Grim tillbaks. Välbehållen. Glad. Fortfarande pigg. Han kommer fram till mig, springer förbi mig på en halvmeter, och drar vidare.

Jag hinner inte gå så länge innan Grim får upptag igen och det kommer åt mitt håll. Den andra hundföraren låter meddela att han troligtvis går i spår efter en älg. Jag småspringer mot hygget och i siluett kommer en älgtjur (modell cykelstyre). Eftersom den är fredad så sliter jag upp telefonen och lyckas filma den. Om ni lyssnar noga så hör ni – utöver hur jag flåsar – Grim som skäller. Han dyker upp i bild ca 10 sekunder efter att jag klippt filmen.

Åter igen, eftersom älg inte var på dagens agenda testar jag att blåsa av Grim från sitt drev straxt efter att han passerat mig. Och han bryter och kommer till mig. Jag kopplar upp honom och går över hygget till en tät ungskog där andra hundföraren tror det kan vara vildsvin. Grim sticker iväg som skjuten ur en kanon när jag släpper honom. Söker väldigt noggrant och ännu en gång får han upptag ”framför fötterna” på mig. Det snurrar runt lite framför mig men jag kan inte se vad det är. Så sticker det iväg och går över en grusväg, passkytt som sitter där låter meddela att han är efter en älg – igen!

Vi går vidare norrut när Grim kommer tillbaks. Ytterligare ett drev som går i en stor halvcirkel runt mig och sedan en bra bit bort. Under tiden får den andra hundförarens hundar upp något 3-400 meter från mig. Grim släpper och hundarna kommer rakt emot varandra. Straxt innan har jag sett flera hjortar och eftersom jag är osäker på vad de andra hundarna faktiskt jobbar med känner jag mig lite nervös för att han ska samjaga med de andra hundarna. Men han tar sitt bakspår och kommer till mig istället. Helt makalöst!!!

De andra hundarna arbetar vidare, och det står still. Det är bara 300 meter ifrån mig och jag kommer överens med den andra hundföraren att koppla Grim och istället ta pass, ifall det skulle gå loss. Och visst går det loss! Jag hör att det går åt mitt håll och jag har god sikt över ett hygge med skogskanten både bakom och vid sidan om mig. Har bössan beredd, ”nu jävlar”… Men nä, det kommer inget vildsvin. Istället kommer det en urtjusig kronhjort! Snabbt upp med bössan på ryggen och fram med mobilen. Kika på den här filmen och hör Grims frustrerade skall!!!

Det är sällan jag ser såhär tjusiga kronhjortar, men i efterhand har jag förstått att det på denna mark finns oerhört vackra kronhjortar med ännu större krona än denna. Jag som några dagar innan jakten förklarat för jaktledaren hur jag ”alltid får vilt på mig” tycks ha levt upp till mina stora ord även denna gång. Jag tar med Grim i koppel och går vidare norrut, släpper honom ett par hundra meter efter att vi passerat spåret efter hjorten. Tur att solen skiner, vilka otroligt tålmodiga passkyttar som inte haft hundjobb omkring sig på flera timmar.

Grim jobbar rätt trångt nu. Det är mycket spår av vildsvin, både mindre och större, men inget som är färskt. Men så får han upp något, det går långsamt och parallellt med ett större krondike. Efter ett tag bryter han och kommer tillbaks i samma spår, jag misstänker att djuret han följt efter gått över diket och Grims energi inte räckt till. Han kommer tillbaks till mig och vi gör en sista runda innan jaktledaren bryter jakten. Grim är vid mig och jag böjer mig för att koppla honom. Men nä – han har inte jagat klart. Han kastar sig åt sidan och springer iväg ca 1 km, även detta drev spikar. Högt upp på en kulle så bryter han och vänder tillbaks. Det går inte fort, och han stannar flera gånger. Jag visslar i pipan och vill motivera honom att komma tillbaks till mig genom att påminna honom om att jag väntar på honom.

Så kommer han till slut. Trött, med sår på trampdynorna efter skaren, med viftande svans. Drygt 35 km har han rört sig på pejlen, ingen vet hur långt bort han varit när jag tappade honom första drevet. Vi får skjuts sista kilometern tillbaks, det känns skönt att få sitta en stund. Äter en korv, ljuger lite med passkyttarna en stund, innan vi bryter upp och styr hemåt.

Vilken dag det varit! Helt otroligt. Vackert väder, härlig varierande mark, mycket vilt, hunden har presterat även om det inte blev skjutet för honom, trevliga jaktkamrater och både älg och kronhjort på film. En sådan här dag man lever länge på.

Flipperkulan däckade för övrigt på soffan hemma. Och där ligger han, i laddstället, redo för säsongens sista drevjakt.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar