Det är väl inte så jäkla märkvärdigt egentligen…

För varje jakt som går blir det mer och mer tydligt hur olika Hebbe och Grim jagar.

Som ni säkerligen förstått är jag oerhört nöjd med den röda faran Hebbe. Han är en viltfinnare av rang och är så otroligt positiv och envis ute i skogen. Det har varit stora skor att fylla för Grim, även om det aldrig varit meningen att jämföra dem.  Men det gör jag, och i sig är det väl inget fel i det – att jämföra och reflektera med hänsyn till att de är olika individer och olika raser.

I helgen bekräftades ytterligare en stor skillnad dem emellan – återången. Hebbe går som en klocka i sina bakspår, med väldigt få undantag där han på marker han känner väl ibland genar tillbaks. Men Grim vindar allt oftare tillbaks till mig. Jag tycker det är så otroligt häftigt hur deras inre kompass och nos lyckas styra tillbaks.

Han växer i mina ögon, och mitt förtroende, för varje jakt. Nu önskar jag bara att det blev skjutet för honom i de sista jakterna, för tyvärr har det varit stolpe ut på samtliga jakter för honom i år.

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar